hannahjacobson

Senaste inläggen

Av Hannah Jacobson - 21 augusti 2012 21:54

Första skoldagen! Nu tar jag sats och hoppar in i andra året på gymnasiet. Kändes både bra och dåligt... Härligt att få igång hjärnan igen efter denna långa "vila". Trots att jag känner mig redo, så känner jag mig inte tillräckligt redo... Lektionerna är redan i full gång med högt tempo... Hoppas att jag kommer fixa det här, kanske inte kommer att vara så aktiv här eftersom jag kommer omfamnas av saker att göra... Tiden rinner iväg! Stallet och skolan. Ja, så ser mitt liv ut. Varje dag detsamma, men jag gillar det - på sätt och vis. Det har blivit mitt liv, stallet och skolan, så det är bara att kämpa på! 


"School... Another year in hell and heaven. You think everyone is watching every step you take, every mistake you make, but in fact they don't even care to look. Back in my own "bubble" of imagination."

- instagram

 

+ hade lite problem med att välja vilken bok jag ska börja stänga in mig i, det blev Harry Potter! Jag och min beslutsångest...


 

Av Hannah Jacobson - 16 augusti 2012 12:15

Min systers barn har varit hemma hos oss nästan hela dagen, så jag har hjälpt min mor att vara barnvakt åt dessa två söta töser!


De väckte mina gamla minnen då Sarah och jag var så små som dem. Underbara stunder, de tog tillbaka mig till den tid då världen var för stor för att upptäcka, då problemen var för svåra för att förstå, då "här och nu" var det enda man tänkte på eftersom imorgon var för långt bort för att lägga en tanke på.


Idag är världen fortfarande stor, men inte för stor för att upptäcka. Problemen är fortfarande svåra (om inte mer komplicerade och större), men man måste förstå dem för att reda ut dem. "Här och nu" varar bara en stund och imorgon är närmare än väntat.


Imorgon far vi mot Stockholm för att hälsa på lite vänner och släkt. Det blir mina första dagar på sommarlovet som jag inte kommer att träffa mina hästar, jobbigt att lämna mina änglar. Men snart är jag hemma igen och ska ta hand om dem!

Av Hannah Jacobson - 15 augusti 2012 18:39

Vid åtta tiden imorse var jag på väg ut för en springtur, jag har inte sprungit på ett tag nu eftersom jag tävlade förra veckan. I början trodde jag att jag skulle snubbla så seg jag var, men det vara bara att bita ihop och fortsätta. Prövade en ny runda för att se hur lång den var, men när rundan började leda mot sitt slut så satte jag upp ett "dagens mål" som var att springa 7km. Jag har bara sprungit 6,5 km förut så detta var något nytt.


Jag klarade det och kände mig bara piggare och bättre till mods efter dem km. Det var underbart att känna att man kan springa längre, men jag ville inte köra slut på mig så jag nöjde mig med det som jag presterat. Mitt största mål för i år är att springa 10km. Att bestämma tid är något som jag bygger på sen, en liten bit i taget.


I natt hade jag inte sovit så gott och hoppas att jag kan sova bättre inatt! Dessa drömmar...


Varför är jag barfota på bilden? När jag hade sprungit mina km. så gick jag kanske 10min på väg hem. Jag hade fått blåsor under foten och hade läst om det i någon tidning att man ska pröva springa barfota. Så jag tog tillfället i akt och prövade skutta runt lite barfota. Asfalten var hård och varm för mina mjuka, ovana fötter. Jag kunde inte låta bli, så jag sprang så fort jag kunde några meter, utan skor så att undersidan av fötterna brändes! Men jag kände mig mycket lättare! Och det var en härlig känsla tills jag saktade av, då kände man hur fötterna ömmade pga de små stenarna som lagt sig i vägkanten. Äsch! Det var kul en stund iallafall, men jag tror att man ska nog ta det lite lugnt i början eftersom "dagens" fötter är vana vid mjuka, tjocka skor. Tänk hur hårda människans undersida av fötterna måste ha varit förr i tiden!

Av Hannah Jacobson - 11 augusti 2012 23:53

Shamal och Annie kom även hem med en seger idag! Så här skrev Charlotte Goss:

Av Hannah Jacobson - 11 augusti 2012 20:30

På väg till tävlingen så skrev jag i mina anteckningar "På väg nu. Det känns skit. Kroppen känns svag... Hur ska det här gå? Jag får inte tappa tålamodet, hoppet och framför allt inte fokusen."


Varför har det blivit så mycket problem med lastningen? Han som bara kunde gå in utan problem. Som tur så tog det inte så lång tid att lasta honom, han kom ju in. Under resan till Hörby som tar cirka 30-45 min ville jag inget hellre än att sjunka igenom bilgolvet och gömma mig vid vägkanten, men istället så sjönk jag in i min bok och läste hela vägen.



Humöret blev bättre när vi anlände till tävlingsplatsen; vilken fin anläggning! Tyvärr så stannade inte humöret uppe särskilt länge. Anmälningarna som vi gjort och broddarna var fel, som tur så fick vi låna ett par broddar av några riktigt snälla människor som parkerat nära oss. (Dem hjälpte mig även vid lastningen hem, vilket jag är otroligt tacksam över!) Det var bara att ladda om och sedan bege sig till framhoppningen!


Resultat:

Lätt C+ (85 cm) – Nollade fas 1, men rev sista hindret i fas 2. Kom femma (en utanför placering)

Lätt B (90 cm) – Nollade första omgången och nollade även omhoppningen. 1:a placering. Min första seger med Windy Boy i Sverige.


Jag vet tyvärr inte hur många det var som startade i varje klass, men jag är nöjd och hade riktigt roligt – det är det viktigaste.


Detta var min första riktiga hopptävling med Windy Boy i Sverige. Innan dess så har jag tävlat lite i Spanien medan vi bodde där, men då var jag inte särskilt intresserad och tog det inte så seriöst. Det var ungefär 2 år sedan som jag tävlade över huvud taget i hoppning. Så det var riktigt länge sedan som vi hoppade på en tävlingsbana och det märktes!


Med humöret i topp och upphettade kinder kom jag ut från hoppbanan, jag skrattade och log med hela ansiktet mot min syster. Det var länge sedan som jag kände denna känsla; musklerna värkte, glädjen spred sig ut i kroppen med varje hjärtslag och Windy som äntligen fick göra det han älskade och framförallt att känna nervositeten släppa taget från sitt hårda grepp. Det är ganska häftigt hur allt i omgivningen försvinner så fort man kommer in på tävlingsbanan. Vaksamt lyssnar man på rösten i högtalarna som ska tala om när man får starta, musiken som man hörde i början finns nu inte längre i bakgrunden eftersom man är så djupt koncentrerad. Så fort man hör sitt namn och startsignalen i högtalarna så slår hjärtat hårt i bröstet medan man förbereder sig för att närma sig första hindret. Då är det bara hästen, en själv, hindren och vägen som existerar. Det var så härligt. Det är detta som jag vill göra, det var detta som jag såg på stora tv skärmen när stora hästar hoppade riktigt höga hinder, då var jag inte särskilt gammal. Med stora förväntansfulla ögon och ett hjärta som galopperade iväg över hindren så visste jag att det var just det som jag ville göra i framtiden. Jag älskar det, jag älskar min häst och jag älskar att det känns som om tiden stannar när vi hoppar över hindren.

Tack så otroligt mycket för denna underbara dag! Även ett stort tack till alla dem som hjälpte mig! Vi fick hjälp vid lastning och jag har träffat många underbara människor idag.



Kom ihåg att alltid läsa propositionen noga samtidigt (eller innan) ni anmäler er till en tävling och anmäla i "lugn och ro", om man gör det fort är det lätt att det blir fel och kanske läser propositionen lite för sent och missar viktig infomration. Ett misstag som jag absolut inte kommer göra om!

+ Vid ärvvarvet ska vinnaren även galoppera ett extra varv ensam –oops det missade jag! (Vet inte om det alltid är så)


 

                           

Av Hannah Jacobson - 9 augusti 2012 21:59

Grattis på födelsedagen underbara stora syster! 29 år idag, tack för att du hjälpt mig trots att jag som lilla syster har gått dig på nerverna gång på gång genom åren. Du lärde mig att inte sluta kämpa, hur många gånger har du inte släpat upp mig på hästryggen efter att ha ramlat hårt i backen? Kommer du ihåg hur jag sprang efter dig med ett paraply vid distanstävlingarna? Hur jag slet och skrubbade dina smuttsiga benskydd medan du laddade upp för nästa ritt, det gjorde jag med glöden i ögonen - att veta att jag gjorde någon nytta på just de där tävlingarna, att jag fick ta del av de stunderna med dig.   Jag älskar och ser upp till dig, du finns där för mig och jag kommer alltid - var vi än befinner oss i världen, finnas där för dig. Hoppas du har haft en härlig dag med din familj! 

Peter och Charlotte

Charlotte och jag

Presentation


Jag är en hästintresserad tjej på 17 år. Mitt namn är Hannah och jag bor i södra Sverige, Skåne. Här kan ni läsa om mig och mina hästar, hur mitt liv ser ut. Mina hästar: Windy Boy & Shamal

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2013
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS


Ovido - Quiz & Flashcards