Mitt mål var att springa 10 km innan jul. Idag nådde jag mitt mål.

Klockan ringde 4:48 och mörkret låg fortfarande som ett täcke utanför fönstret. Ska jag verkligen ut dit? Springa ensam i detta mörker och denna tystad... Jag satte mig upp i sängen med uppspärrade ögon och svepte blicken över den mörka skogen vid åkren som lurades med okända skuggor. 4:50 ringde klockan igen, ska jag? Jag kanske kan göra det ikväll istället. Nej, nu har jag chansen. En ny dag med nya kraftiga tag. Jag ska ta vara på den tid jag har. 

6:00 satte jag på mig mina idrottsskor och smög tyst ut för att inte väcka de andra. Solen gömde sig bakom de höga igenvuxna träden, de fuktig och svaga vindar strök mitt ansikte med omsorg. Jag vill det här, jag behöver det här - släppa taget en liten, liten stund.

När jag passerade järnvägen mot åkrarna och den oändligt långa vägen, så fick jag syn på "tanke stenarna". Där brukade jag sitta och tänka när jag var liten. Ofta så tittade jag upp mot himlen och funderade vad världen har att ge. Vad fanns bakom stjärnorna? Vad gör oss till dem vi är? Vem är jag? Bortom åkrarna steg solen sakta upp, hästarna betade i hagen till naturens tystnad. Naturen är väl aldrig tyst? Men den är tyst på sitt eget sätt, den har en speciell tystnad som fyller en med  trygghet.

Springturen var en av mina bästa. Tankarna svävade fritt och följde med vindarna längs med de höga gräset vid vägkanten. Min kropp kändes stark och ren. Jag kände mig inte alls lika trött som jag brukade. Det kändes som jag hade fötts på nytt eller åtminstone blivit väckt av omgivningen.  

Så... idag sprang jag 10 km på 50 min. Börjar bli förbättring och det kan bara bli bättre! Känns iallfall riktigt bra. 

Jag vill, jag kan, jag ska. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Med nya tag tar jag mig an ett nytt år med nya möjligheter och nya drömmar... Många drömmar har redan uppfyllts under jullovet och tidigare, men det stoppar mig inte från att fortsätta kämpa vidare... 2012 har sitt slut, men det ha vi alla. Utan ett ...

  En relation till sin syster är en påtvingad relation. Vare sig man vill eller inte så kommer man alltid att vara systrar, de är förenade med ett band som inte går att lösa upp. Det är en relation som kan se väldigt olika ut och förändras mycket m...

Mycket i skolan, därför är jag inte särskilt aktiv här på bloggen. Jag kommer att skiva så fort jag har tid och lust. Mycket på gång, gäller att prioritera samtidigt som de kalla vinter vindarna få fart på de färgglada höstlöven. ...

   Snart är det jag som kommer sväva bland de lätt molnen!   ...

Teater på Bäckaskogs slott! Jag blev dragen upp på sen och utpekad som tjuv... Mina mungipor är nu ömma av denna härliga dag! Många skratt och mycket fnitter.     ...